segel och sånt

Medans Niclas sitter och svär över två kullager i fallsvirveln minns jag hur jag svor över en symaskin i helgen. Ni fick inte läsa om det då, det var redan så mycket om sjösättningen så jag sparade det till senare. Nu är det lite senare så nu tänkte jag att ni skulle få sista rapporten om hur det gick med seglet vi försökt laga.

Kontakter är bra, vänner är bättre och scouter är uppenbarligen bäst. Det kan vi bägge två skriva under på också eftersom vi bägge är scouter. Första gången jag och Niclas möttes var faktiskt på scouterna, i just den här scoutstugan för läääänge sen men det är en annan historia, mycket vatten har flutit under många broar sen dess men jag älskar att vi är tillbaka här, vi två, tillsammans.

Niclas är medlem i Värmdö sjöscoutkår sen många många år, han har varit väldigt aktiv både där och på andra håll så kontakter finns det gott om. Dessutom har han bra minne, vänner i kåren och fortfarande möjlighet att komma in i lokalerna. Så när min svägerskas heavy duty maskin inte klarade av att sy seglet för några helger sen behövde vi se oss om efter andra lösningar och maskiner.

maskinen som till slut fick jobbet gjort

Ett alternativ vi hade var en kollega till Niclas som köpt en segelsömnadsmaskin när de jobbade ihop för några månader sen. Det är ingen nära kollega men ändå någon man i ett sista försök skulle kunna fråga, dessutom sprang de på varandra i på Biltema bara dagar efter att vi inte lyckats sy seglet. Men det fanns ett annat alternativ som vi valde att utforska först, minnet av en stor symaskin i scoutstugan.

Efter ett telefonsamtal visade det sig att maskinen fanns kvar och stod i städskrubben. Men risken fanns att den inte skulle fungera, det var nämligen ingen som visste hur många år sen den användes senast. 

När vi åkte till sjösättningen i helgen lastade vi även in seglet i bilen och tog en sväng förbi scoutstugan på vägen hem den eftermiddagen, det var värt ett försök.

Att lyfta fram maskinen var lite tungt och bökigt men vi släpade bara ut den i hallen. Sen blev det att krypa på golvet i köket för att koppla in tre-fas kontakten, det är ingen klen maskin det här inte!

Och sen upp med seglet ur segelsäcken.

Så klart fungerade det långt ifrån så smidigt som man hade kunnat önska, men det kan man inte förvänta sig att en maskin i en städskrubb ska. Till att börja med var det ingen självklarhet hur tråden skulle träs, instruktioner fanns det så klart inte. Sen tog det ett tag innan vi hittade trådspänningen och fick till den. Många gånger blev det trassel och fågelbon på undersidan av sömmen. En nål gick av under försöken och det var inte helt lätt att hitta en ny i lönnfacket under bordsskivan. Men skam den som ger sig, till slut fick vi till det.

Lagom till de sista sömmarna hade jag lärt mig hur jag skulle köra pedaler och ratt på ett smidigt sätt men nu älskar jag maskinen och vill helst ta med den hem. Det blev inte exakt samma bredd på de nya sömmarna och det är inte helt vacker men det här ger oss minst en säsong till med det här seglet och det är jag väldigt glad för.

En annan fantastisk sak med scoutstugan är de stora rummen på vardera sida, fantastiska samlingsrum där det också får plats ett helt segel. Dessutom är de dekorerade med underbara väggmålningar också.

Hela genuan kunde vi lägga ut och vika ihop inne på golvet. Nu återstår det att veckla ut den igen hemma och fästa alla trådar... jag valde att inte försöka backa och fästa med maskinen efter allt trassel i början. Alla trådar hänger alltså löst utan att vara fästa på något sätt än så länge. Det blev inte bara en lång söm för att fästa uv-skyddet, vi hittade många fler korta, tvärgående sömmar i uv-skyddet som också vittrat sönder som fick sig en förstärkning så det blir några trådar att fästa. Det sparar jag till en regnig dag framöver.

Men var är det då som Niclas sitter och svär över nu kanske ni undrar? Fallsvirveln är den övre delen på det som rullar ihop seglet fram på båten. Vi har redan en sån här del som sitter fast på båten men den går oerhört trögt och något verkar vara fel på den så vi ska byta den. Lyckligtvis har vi hittat en begagnad som Niclas hämtade i går och roade sig med att plocka isär och rengöra. Idag gör han om det...

Hela köket luktar "halleluja-olja" (Universal krypolja 636) och kulorna från två kullager smattrar mot plåtbrickan på bordet. I går blev allt rengjort och ihopsatt men idag undrade han hur många kulor det verkligen var i kullagret, det står i reservdelslistan och sprängskissen hur många det ska vara men han visste inte hur många det faktiskt var vi hade i. Så då plockades allt isär igen för att räkna.

Nu är det tydligen inte så lätt att få ihop det igen och vi har två kulor mer än vad specifikationen säger att det ska vara. Dessutom samarbetar de tydligen inte alls när de ska på plats igen. Och det sista jag hör nu är att det tydligen inte är för många kulor, bara snedfördelat och felsorterat mellan de två kullagren. Allt är i sin ordning nu igen och snart får jag nog byta av och se om jag kan på de på plats.

Uppdatering! Niclas bytte sida på bordet, startade tv'n och återställde förutsättningarna från igår och plötsligt fick han ihop allting själv. Jag kan alltså lugnt sitta kvar och blogga.

Jag satt en stund på andra sidan bordet och torkade av resterna från prislapparna på glasen. Jag diskade glasen i diskmaskinen idag men så klart försvann inte allt klister. Kan däremot varm rekommendera Biltemas Label Off, hur smidigt som helst.  Nu när jag bloggat klart ska jag hålla tummarna för att det fantastiska vädret som SMHI utlovat till torsdag håller i sig.