S/Y Galina säsongsavslutning

Strålande sol, svalt och svag vind på prognosen bäddade för en fantastisk sista segling den här säsongen. Syftet var väl kanske inte att segla i första hand utan snarare att flytta på S/Y Galina för att hon ska kunna tas upp för vintern. Men så klart passade vi på att segla när tillfälle gavs!

På väg mot Vindö såg vi en massiv molnbank dra bort söder ut, skönt att den lämnade plats för solen.

Frukost på vägen kändes självklart, klockan var trots allt bara strax efter 9.00 och i och med att det var lördagsmorgon hade vi legat kvar i sängen så länge det bara gick.

Djuröbron är härlig från bilen, utsikten är fantastisk och lockar verkligen till att ge sig ut med båten. Men bron är ännu härligare från vattnet och det var precis den vägen vi skulle ta idag.

Vi åkte två bilar ut, ställde en vid Djurö båtsällskap (dit Galina skulle) och sen samåkte vi ut på Vindö där vi skulle starta.

Flera lager och mössa krävs så här års, långkalsonger, mjukisbyxor, sjöställ. Jag körde raggsockor och stövlar medans Niclas och Björn höll sig till gympaskor. 

På vissa bilder är det lätt att avgöra vilken säsong det är men bilderna här nedan skulle precis lika gärna kunna varit från i somras.

Men så hoppar någon fram i mössa och buff och så inser man att det bara är 6 grader ute och oktober...

Att det är betydligt färre båtar vid bryggan och bojarna skvallrar också om att det är en ny säsong. Läste ett citat på facebookgruppen Segelbåtsfix om att 

"tack alla som tar upp sina båtar nu på hösten 

och lämnar plats åt oss "riktiga" seglare..."

En tom skärgård har verkligen sin charm, kylan också till en viss gräns. Idag var det alldeles lagom, vantarna stannade i fickan hela tiden även om mössa och jacka var på. 

Som sagt, bara för att båten ska transporteras betyder det inte att vi låter bli att segla. Stora genuan och storen åkte upp. Väl ute i Vindö ström styrde vi söder ut (i somras styrde vi norr ut) och jag fick se en del av skärgården jag aldrig sett förut. 

Först hade vi ganska svaga vindar från väster, halvvind men kryss-skotade segel. Allteftersom vi följde Vindö och Djurö ner vred vi mer mot väst och fick till slut en styv kryss. Det blev smalare mellan öarna, vinden fick fart i de smala sunden och byarna tryckte på mer och mer. 

Skarndäck blev blött ett antal gånger, genuan också. Vi gungade inte bara av vågorna utan för att jag styrde upp mot vinden i varje vindby för att räta upp båten. Till slut vred vinden 180 grader ett ögonblick och vi tog ett oplanerat slag. Efter det vred vinden tillbaka men att kryssa sig fram var ett faktum. 

I det sista smala sundet innan vi vek av mot Djuröbron tog vi kanske sju slag, Niclas vid rodret, jag och Björn skotade. Slagen var så korta att det inte var någon idé att göra fast skoten, ett varv till runt vinschen och sen höll man i, det var ju ändå dags att slå snart igen. 

Niclas hårdtestade nya modellen på mössa, testmodellen fick bli i ett tyg som passade dagens aktivitet även om passformen inte är perfekt än. Finns få ställen som är bättre att testa mössor än ombord på en båt, vinden letar sig in överallt.

Jag testade stövlarna som köptes inför seglingen i somras, inte van att röra mig ombord med de och får tänka mig för var jag sätter fötterna lite extra tills jag vant mig. Hade verkligen ingen lust att ramla i vattnet nu, någon sa att det var 11 grader...

Vips var vi framme vid Djurö Båtsällskap. Vi tog ner med alla segel och sen styrde vi mot mastkranen till höger i bild. Det blåste rakt in i viken så vi la ett spring för att försöka hålla oss rätt under mastkranen.

Det känns alltid konstigt att "klä av" båten mer än segel, utan bom är en segelbåt sig inte riktigt lik.

Lågvattnet var extremt och vi hade lite svårt att hålla oss från att driva in under nederkanten på bryggan vid mastkranen.

När segel och bom var borta var det dags för masten. Jag fick lära mig något nytt, S/Y Galina är materriggad och man kan ta bort alla stag och vant utom babyvanten utan att masten faller. Väldigt praktiskt när man mastar av. 

Niclas tog vinschen på mastkranen och jag agerade motvikt vid mastfoten medans Björn skruvade de sista vantskruvarna. 

Det gick hur smidigt som helst! Masten kom ner utan minsta missöde, sen skulle den, vanten och alla linor surras ordentligt. Vissa behövde pausa mer än andra när vi kommit så långt.

Man ser väldigt tydligt när masten är nere hur mycket som verkligen är fäst vid den, allt samlas längst ner i en stor härva.

Sen flyttade vi bort från bryggan vid mastkranen, försökte backa in mellan två y-bommar en bit in för att övriga båtar som fortfarande ligger i inte ska störas för mycket av den extra utstickande "peken". Vinden samarbetade inte med oss så först tog vi en plats länge ut på bryggan men tyckte inte den platsen dög. När vi skulle flytta var Galina inte världsbäst på att backa i vinden så då körde vi knuff och drag via y-bommarna tills vi kom rätt. 

Men dagen var inte slut där. Vi tog bilen vi lämnat vid bryggan upp till Vindö igen, fikade när vi kom fram till Överby brygga innan Björn gasade ut med motorbåten och oss i Vindö ström för att köra bort lite beväxtning under båten innan den fick ta Galinas plats för vintern. 

Båten ska så klart låsas fast så den stora låskedjan behövde flyttas med och bryggan var inte optimalt utformad för att fästa den. Men så klart löstes det också.

Här tog dagen slut och nu återstår för Björn att lyfta upp Galina och ta tag i nästa säsong, pyssel på land.