en hel dag till

Idag blev det en dag till vid båten men vi blev också en person till och inte vem som helst. Äldsta sonen, Erik, sa i går kväll att han ville följa med och trots att vi skulle åka vid nio så backade han inte. Helt fantastiskt mysigt att han ville följa med och vilket fantastiskt jobb han gjort idag!

Han är inte överförtjust i båtar eller el men kunnig på bägge, framförallt elen. Han och Niclas hade ett jättehärligt samarbete inne i ruffen med alla elkablar, dragningar, kopplingar och felsökning. De pratar samma el-språk, förstår varandra och vet vad den andra kan så jobbet flöt på alldeles underbart. Jag är väldigt stolt över vad Erik har lärt sig och kan utav att meka epa det senaste året. 

Medans de la beslag på salongen och stickkojen försökte jag mig på däcksgenomföringen från toaletten men fick se mig besegrad trots de största verktyg jag kunde hitta hemma. Muskler och verktyg är inte allt när någon gjort ett gediget jobb innan. 

Niclas fick hjälpa till med lite mer muskler och fick bort själva ventilen men bordsgenomföringen satt fortfarande kvar. Mitt i den här klumpen finns det en kula som ska gå att vrida med ett handtag på den utstickande armen men det var den som inte fick att rucka på och därför behövs bytas ut.

Kvar i skrovet satt en stor gänga som går från utsidan och in. Den hade kunnat sitta kvar om vi vetat att den var tät men eftersom Niclas lyckades snurra på den i skrovet och det innebär att tätningen vreds loss så är den inte längre tät.

Så även den delen behövde plockas bort. Vi hade tagit med en Dremel hemifrån med en liten kapskiva i som var perfekt för att dela på gängan mellan skrovet och den inre muttern som höll fast den. Jag älskar finliret med Dremel och var inte svårövertalad att sköta det jobbet.

Det blev ett snyggt snitt precis genom mässingen hela varvet runt. Sen kunde Niclas slå med en slägga på insidan för att få loss den inre delen, sen knackade han loss även den yttre ringen med baksidan av den största skiftnyckeln. 

Efter demontering var det dags för nymontering. Jag sågade till en distans som ska sitta intill skrovet på insidan för extra stabilitet. Vi borrade upp hålet hemma med en hålsåg och pelarborrmaskinen. Materialet är en gammal välanvänd skärbräda vi rensat ut från båten. Skärbrädan var precis rätt typ av material, tjocklek och sen var det fiffigt att återanvända materialet på det sättet.

Efter det slipades både insida och utsida av hålet i skrovet så att de nya gängorna skulle ligga tätt emot och sikaflexen skulle få bra fäste.

inte min finaste spritsning men det blir nog tätt ändå

Jag stod på utsidan och Niclas satt på insidan. Sikaflextuben var precis lagom stor att skicka in genom hålet så att vi kunde täta från bägge sidor, vad är oddsen för det? Det kändes nästan lite för lätt att byta en genomföring så här. Jag har alltid dragit mig för att ens försöka, hål i skrovet är ju jätteläskigt. Men allt det här har gått som en dans, från att köpa delarna till att få bort den gamla med Dremel och sätta dit den nya. 

Nu håller vi alla tummar och tår att det håller tätt vid sjösättningen. Kranbilen får inte ta bort slingen för ens vi gått ombord och kontrollerat alla genomföringar (totalt 4) men framförallt den här om du frågar mig. Är den inte tät åker båten upp på land igen illa kvickt!

Men det har hänt ännu fler saker idag, det har gått fort när vi varit tre ombord. Jag snurrade lite nytt taglingsgarn i övergången mellan tamp och vajer på fallet i masttoppen. Det gamla hade repat upp sig och lite extra skydd där ökar sannolikheten för att skarven ska hålla.

gammalt taglingsgarn

naken skarv

nytt taglingsgarn 

Sen kunde masttoppen sättas tillbaka och skruvas fast.

Jag passade på att försöka smörja Furlexrullens delar när jag ändå var vid masten. Fick utrusta mig med en liten plastspruta för att försöka få in smörjningen i alla kullager. Det går lite trögt just nu och det riskerar att ställa till det när vi ska försöka rulla in genuan, så kan vi inte ha det. Men trots en sprängskiss och tydliga instruktioner från manualen var det riktigt tight att få in smörjning så långt in som jag ville men jag har gjort mitt bästa.

Medans jag var i mastskjulet var det full fart på Erik och Niclas i båten. När jag kom tillbaka satt Niclas helt inne i ena stuvfacket i sittbrunnen... tydligen var det svårt att se och nå en specifik kabel så då åkte sötvattentanken ut och han kröp in.

Det vi ser på bilden här nedanför var anledningen till att han låg där inne, kablar från pentryt som gick ut genom skottet till sittbrunnen men inte gick in i första stuvfacket utan gick under det facket och vidare till nästa stuvfack. Kablarna gick till lampor på babordssidan och lite annat smått och gott. De kom ursprungligen från elcentralen på styrbord sida och över motorn till babordssida.

Slangarna är avluftning, den ena till stuvfacket där vi har gasoltuben och den andra är till sötvattentanken. 

Men Erik hade också hunnit fixa radion och byta högtalare i sittbrunnen. Nu har vi ljud både ute och inne, plus att högtalarna ute är hela och fräscha. Antennen improviserades idag med en elkabel som var över, sen hade vi musik ombord. Även om radion idag saknar bluetooth har vi i alla fall de vanliga radiokanalerna.

Någonstans mitt i allt hann vi äta pannkakor. Morgonen hemma gick nämligen åt till att steka pannkakor till lunch samtidigt som vi åt frukost. Niclas fixade frukost och jag stekte pannkakor i dubbla stekpannor för att öka tempot lite. 

Sen åt vi de rakt ur matlådorna med fingrarna, lite sylt eller socker på bara. I går blev det pastasallad vi hade kvar i kylen till lunch. Vi ser också till att det finns gott om dricka, lite frukt, nötter och godis ombord när vi pysslar, mitt blodsocker åker bergochdalbana annars.

 

Jag har också hunnit påbörja någon typ av ytfinish på friborden. I går tvättade jag av de med båtschampo, idag försökte jag mig på lite polish på ytan. Först smeta ut och sen polera. Det blir faktiskt lite skillnad men jag undrar ibland varför man gör det varje år. Jag intalar mig själv att friborden i alla fall inte blir smutsiga lika snabbt om de poleras. Idag hann jag 1/4 av båten, dvs halva fribordet på styrbordssidan, innan jag hade behövt en ny trasa på polermaskinen och gav upp. 

Känns ganska bra när man kan spegla sig i friborden!

Nu är vi hemma igen och på mattan i vardagsrummet står sötvattentanken... den fick åka med hem så vi kan göra rent den ordentligt och byta det spruckna plexiglaset över inspektionsluckan. Även synglaset ska bytas, det går inte att se genom det längre. En ren sötvattentank känns väldigt viktigt om vi nu ska dricka vattnet som vi förvarar där framöver.

Listan över saker vi gjort börjar bli väldigt lång och nu skulle vi faktiskt kunna sjösätta henne. Allt som var kritiskt att göra innan sjösättning är klart! 

Fantastiskt teamwork och lite hjälp har tagit oss så här långt, nu är det typ bara roliga saker kvar och sånt som kommer synas.